Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49 - 5 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
• BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
Senhöst,
Nu suckar det så tungt i alla marker,
och sommaren står lik i kala parker.
Hör, vinden susar genom öde skog:
Vart flydde du, o sommar vän, som
log?
Med skum på sina toppar vågen
brusar.
Som förr med sällsam makt den sinnet
tjusar.
Snart ligger hagen stel och frostigt
. kdll
och flingor dala över gravens vall.
Igenom gammal välkänd trakt går
färden,
där minnen spinna omkring
barndomshärden
och hembygdskärleken sin visa klar
mig nynnar än som under svunna
dar.
Lik sorgsen klagan kring en ättestupa
en snyftning smyger genom dungar
djupa.
Bet dånar över mon i dyster kväll,
och höljd i sorgedok är himlens pall.
Djupt in i skogens gröna regioner
bedarra likväl stormens skarpa toner.
I skydd av gran och fur dess härda
slag
förnimmas endast som en viskning,
svag.
Det är som helgmålsklockor ifrån
tornet:
"På nytt blir vår. Då vaknar gömda
kornet,
då bryter liv ur döda marker fram,
då smyckas åter härligt naken stam.
O själ, som frid i korsets hjälte
funnit:
Var tröst! Han döden för dig
övervunnit.
Som höstens korn i vinternattens
blund
du slumra skall i graven blott en
stund."
K. K—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
