Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51 - 19 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDiN I NOE N SENAP S KO RNE T
403
"Pastorn ville ha en vit duk och
bibeln", svarade flickan, rodnande ända
upp till bårfästet
Bibeln — ja, den låg längst nere på
bottnen, och när den skulle tagas upp,
kommo varjehanda gamla begravda
skatter i dagen, granna band, pappersblommor
och åtskilliga minnen från förgångna
tider. "Var kan vaxstapeln vara",
undrade fru Björk.
"Den är här", sade Greta förlägen.
Modern tycktes minnas, att den varit
betydligt större, men som var och en var
upptagen av sina egna planer och ingen
misstänkte den andra, blev ingenting
mera sagt. Och så pågick det
hemlighetsfulla arbetet i vedboden, köket och
rummet, till dess den för dopet bestämda
timmen närmade sig.
Greta hade skickat ut gossarna och
ordnade med pastorns hjälp dopbordet. På
den vita duken ställdes skålen med
dopvattnet, bredvid denna låg bibeln och
bakom stod den efterlängtade julgranen,
som var klädd med ljus, äpplen och vita
pappersstjärnor.
"Se så där ja, nu kommer jag för
sent", utropade Björk, som just trädde in,
bärande en stor grön gran.
"Visst icke, käre Björk", sade pastorn
hjärtligt. "Ser ni, er stora, präktiga gran
ställa vi här på golvet, den blir en bra
bakgrund, och det ser så jullikt ut."
"Så snäll du är far", viskade Greta
tacksamt och klappade hans hand.
"Det visste du väl inte förut", svarade
ban. ’’Du trodde väl, att far inte kunde
annat än brumma, säg, Greta?"
I detta ögonblick kom modern in från
köket med sin lilla gran och stannade i
stum förvåning på tröskeln. Nu förstod
hon, vart hennes vaxstapel tagit vägen.
"Allt bättre och bättre", ropade Björk
förtjust, "en var At bröderna. O, så
glada de skola bli!"
"Det var således därför du körde in
mig?"
"Det var därför jag inte fick leta i
kistan?"
’’Det var därför jag ej kunde hitta min
yxa!"
Så ropade och frågade de om varandra,
och var och en nickade belåten och var
så glad. att den lilla överraskningen
lyckats. Sedan moderns gran också blivit
ställd på dopbordet och den stora granen
fått sin plats på golvet mit.t emellan dem
båda samt ljusen tänts, kallades gossarna
in. De stannade först alldeles orörliga
innanför dörren, men så bröt glädjen lös.
"Tre julgranar på en gång!"
Blott den yngste, för vilken pastorn
förut, så gott det lät sig göra, hade
förklarat, vad som skulle ske med honom
denna kväll, stod stilla med sina små
händer knäppta och betraktade med stora,
undrande ögon det klara ljusskenet.
De båda drängarna, som skulle vara
faddrar, kommo emellertid in, klädda i
sina bästa kläder, och kröpo förlägna in
i en vrå. Pastorn måste föra fram en i
sänder till dopbordet, framför vilket den
lille gossen alltjämt stod med hopknäppta
händer, medan modern tycktes djupt rörd
av att se honom. Bröderna blevo även
stilla, när den heliga handlingen började.
Pastor Wollmar föreläste en julpsalm,
i vilken de alla instämde. Det var
förunderligt, att de ännu kände melodien;
icke en gång Frans, som lämnat
Tyskland tjugu år förut, hade glömt den.
Sedan höll pastorn ett tal, kort, men så
varmt och gripande, att tårarna runnö
ned för fru Björks kinder, och även
hennes man måste gång på gång hosta för
att dölja sin rörelse. Det var ändå gott,
att även den yngste nu blev ett kristet
barn.
En så glad och lycklig kväll hade man
aldrig förr havt i detta hem. Fru Björk
dukade fram av det bästa hon hade i kök
och skafferi, och medan de sufto
tillsammans, sökte var och en fram något
julminne ur sitt flydda liv. Men den lille
Paul satt i sin moders knä och såg ut,
som anade han, vilken dyrbar julgåva
han fått denna dag. Blott pastor
Wollmar var tyst långa stunder; hans hjärta
var tungt, när han tänkte på de sina i
hemmet Det oaktat kunde han ej annat
än prisa Guds underbara ledning, att ban
fått gå vilse för att föra andra
vilsegångna till rätta vägen.
"Det här skall allt vara den sista
julafton, som vi glömt bort", sade Björk,
då de skulle gå till vila. "Nästa år sikola
vi tänka därpå i tid och kläda en gran,
så att det blir en lust däråt."
"Och bibeln skola vi väl inte lägga ner
i kistan igen, mor", frågade Greta.
’’Nej, vi lägga den på skåpet och läsa
i den var kväll, som min salig mor
brukade göra." Hon såg vid dessa ord på
sin man. Han rökte sin pipa och
svarade varken ja eller nej. Men pastorn
räckte henne handen: "Gör det, kära fru
Björk, och var saker om, att med Guds
ord skall också Guds välsignelse komma
in i hjärtan och hem."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
