Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51 - 19 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
Då pastor Wollmar tidigt följande
morgon lagade sig till avsked, stodo redan
två hästar sadlade utanför dörren. Björk
ville nämligen själv följa sin gäst på
rätta vägen. Redan kvällen förut hade
yrvädret slutat, och på natten hade det
frusit starkt, så att hästarna utan att
sjunka ner i snön kunde trava över de
vita fälten. Men från lantmannens dörr
ljöd i korus: "Lycklig resa" och
"välkommen åter!" Efter en ritt tvärs igenom
fkögen kom man ut på landsvägen, och
pastorn tackade hjärtligt sin värd för
sällskapet. Denna gång visade Björk ej
tillbaka den erbjudna handen, utan
skakade den hjärtligt.
’’Krusa inte, herr pastor, jag vet nog
vern av oss soip bör tacka." Därmed gar
han sin häst sporrarna och vände om
hem, innan pastorn hann säga något
mer.
Fru Wollmar hade i den djupaste
ångest väntat sin mans återkomst på
julaftonen och timme efter timme försökt
att trösta de otåliga små. Slutligen hade
de gått till sängs titan att hava fått se
julgranen tänd. Då nu morgonen
förgick, utan att den väntade hördes av,
kunde hon ej längre lägga band på sin
ångest.
’’Bedjen, barn, bedjen, att Gud ger er
tillbaka er far", utbrast hon.
I detsamma hördes hästtramp på
garden. Alla skyndade ut och omringade
Wollmar, så att han knappt kunde stiga
av hästen.
Nu tändes julljusen bakom nedfälla
gardiner, och barnens glada jubel
sammansmälte med föräldrarnas djupa tack
och lov.
"Ära vare Gud i hjöden!"
Dagen därpå skickades en välfylld
Jullåda till den ensliga gården. Alla barnen
hade lämnat sina bidrag till den. Det
var dem alldeles obegripligt ,att man
kunde glömma bort julaftonen.
Den blev heller icke glömd flera
gånger. För var gång pastorn under sina
resor besökte dessa nyfunna medlemmar
av sin församling, varsnade han med
glädje, att en ny ande kommit in där och
blev allt mäktigare. Och när man ett år
senare ånyo hade dop hos Björks —
denna gång var det en liten flicka —
stodo också två granar på dopbordet, fast
julen redan var förbi.
"Det är till minne av Pauls dop", sade
fru Biörk, "ty ifrån den julaftonen
kommo, Gud vare lov och tack, lycka och
välsignelse in i vårt hem "
C3SJD
Valters räddning.
Frustande och dånande kom det
stora lokomotivet och drog med sig en
lång, lång rad av vagnar, och som
en lysande eldorm försvann tåget i
fjärran.
Fyra par små barnögon tittade ut
genom fönstret i bajivaktsstugan för
att se, hur "snällan" rusade förbi,
när far viftade med flaggan.
Det var dagen före julafton, och
skymningen föll hastigt på.
Banvakt Hansson hann knappt
komma, inom dörren i sin stuga for
att värma sig en smula, förrän
telefonen ringde. Nu var det ett extra
tåg igen! Det var försenade tåg och
extra tåg att passa på oupphörligt så
här strax före .ful, så det gavs inte
många lediga stunder varken natt
eller dag.
— Käre gubbe, hur skall jag få
hem mjölken till julgröten nu, då du
inte kan hämta den, sade mor Greta.
Jag har inte slutat grädda limporna
än, och inte’vill jag heller gärna,
lämna barnen ensamma nu på kvällen.
— Kan inte du, Valter, gå efter
mjölken i dag, sade far och vände sig
till sin störste gosse. Följ bara
banan, tills du kommer till körvägen vid
stora tallen, spring sen raka vägen
till byn och gå till
nämndemansgården! Det går nog bra. Men kläd på
dig väl, ty det blåser en stygg
nordanvind !
Både mor Greta och Valter voro
litet motvilliga, men det fanns
verkligen ingen annan råd, ifall de ej
skulle bli utan mjölk till julgröten, och
Valter sväljde ned både gråt och
rädsla, tog ner kavajen och
skinnmössan från hängaren och började
kläda sig för vandringen. Ett par
präktiga, vantar och en stor
yllehalsduk om hals och kinder fullbordade
kostymen.
Valter var bara sex år och hade
aldrig på egen hand gått så lång vag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>