Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de åt samma håll. Det satte hans fantasi i rörelse
och, medan han sprang uppför trappan till sitt
nya rum, mumlade han för sig själf:
— Slocknade öden.
Men det var bara den tomma frasen, som
affärdal stämningen, när den inte ger något
mera.
I tamburen kändes ett vedervärdigt matos,
och Gabriel var glad, då han kommit in till sig
och fått dörren stängd. Det var så friskt och
rent därinne, ena fönstret stod öppet och
gardinen fladdrade inåt rummet så där som på
Edward Munchs tafla »Vår». Spegeldagem i
chiffo-niern gaf samma illusion och han tänkte sig en
skymt af taflans sjuka unga flicka, men bara
ett ögonblick, tills gardinen åter föll in mot
fönstret. Rummet var kanske befolkadt med
andra och verkligare minnen.
Han såg sig omkring. Det hade kommit
blommor både på det uppslagna spelbordet,
som skulle bli hans skrifbord, och den lilla
bokhyllan, där han ställt upp sina böcker.
Porträttförstoringen af den banalt vackre herrn var
försvunnen från sin plats öfver divansoffan. Det
var Gabriel inte missbelåten öfver, men han
undrade, om det skett, för att han på morgonen
lyft ut en oljetryckt Kung Oscar i
frimuraredräkt. Nu fanns det inte kvar andra prydnader
än en stor vacker etsning öfver Upsala domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
