Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men och sedan nära två år utomlands. Hon
undrade också strax, om hon skulle rödja undan
litet, innan hon gick vidaré med uppackningen.
Dä fick hon syn på ett litet främmande paket nere
i kofferten. Hon böjde sig raskt och tog upp det.
— Från far, utbrast hon förvånad.
Det var så där noga inslaget, som han
brukade med julklapparne för att man skulle ha
litet besvär. Hon måste leta en stund, innan hon
fick fatt i en sax till snörena. Sedan kom
naturligtvis det ena lagret papper efter det andra.
Till slut höll hon i handen en af lång pappask
med påskriften: »Filia jucunda, docta puella
Pater, senex vir, te salutat et tibi donet hoc
monstrum photograficum».
Dagmar tog af locket och hade nära till
tårarne, så likt var porträttet. Det var far, som
han gick och stod, inte i uniform som på alla
kort förut. Ögonen glittrade af odygd och hon
kunde riktigt höra honom skämta med »sin lärda
dotter», eller då han satt i gungstolen om kvällarne
och gäspade:
— Hå hå, ja ja, jag fattig, syndig människa.
Och en sådan treflig ram. Den hade syster
Karin tagit ut, det kunde man se.
— Ack, du käre gamle far, hviskade Dagmar
och kysste porträttet.
Hon ville naturligtvis skrifva genast, men
när hon såg sig omkring, måste hon sucka öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
