Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oredan i rummet. Öfverallt låg det blusar och
kjolar, underkläder och strumpor, och öfverallt
fanns det äskar af de flesta tänkbara fasoner.
Högst uppe på bokhyllan, som ännu var full
af allt möjligt utom böcker, stod ett par nya
eleganta känger med skoblock i och en
literbutelj med »Ödåkra akvavit» på etiketten, men
innehållande bara hemlagad aseptin.
— Nej, det får vara med brefvet, tills jag
blir litet i ordning.
Hon visste, de skulle nöja sig så länge med
brefkortet, som hon slängde i lådan, strax efter
framkomsten i går.
Dagmar började smånynnande plocka upp
hvad som fanns kvar i kofferten och så måste
hon skratta för sig själf, ty hon kom ihåg Gabriel
Åström. Åh, en sådan min, han hade, när de
skildes åt. Han kunde gärna ha litet att fundera
på och han skulle minsann få lära sig att förstå
skämt. Men nog var hon smått förargad på
honom och inte utan samvetskval heller.
Hvar-för — knappast var det Gabbens skull.
Kofferten hade just blifvit tom, då det
knackade på dörren.
— Hvem är det, frågade Dagmar litet
otåligt, ty hon kände det obehagligt, om någon
skulle komma in, medan hon hade alla sina saker
framme. Hon var af instinkt snål om sin
en-rumspersonlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
