Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan teg hon med sina frågor, men Gabriel
anade inte, med hvilket djupt vemod, hon väntade
att få höra namnet på den lågt stående varelse,
hon måste helsa som dotter, ty om det varit en
flicka af familj, hade han naturligtvis skyndat
att anförtro sin mor en lycka, som ju borde
glädja henne, fastän den kom något för tidigt.
Den sorgsna undertonen i moderns bref
gjorde Gabriel ondt. Han fruktade, att hon
intuitivt visste den verkliga sanningen, han
förstod, hur den skulle fräta. De plågade honom
hennes genomskinliga bemödanden att dölja hvad
hon kände genom att fylla bref ven med
anekdoter från umgängeskretsen hemma i Uppsala
och dessa beundrade citat från hans barnaår,
som alltid borde roa andra lika mycket som henne
själf. Och så frågorna om hans helsa och om
hans kläder, varningarne för djärfva seglatser
och allt ondt och farligt. Emellanåt tyckte han
sig oförlåtligt otacksam, utan hänsyn och kärlek,
men han blef bitter emot henne i sitt försvar
inför sig själf. Det var ju så, att han flydde för
hennes omsorger och ständiga kelande för hans
önskningar, han ville se, om han ägde en egen
personlighet eller bara var det bortklemade
enda barnet af en god familj.
Denna oroskänsla, som alltför ofta tvingade
honom till nervös själfpröfning, var kanske ett
uttryck för den ångest inför lifvet, som brukar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
