Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen obehagligt var kanske mest, att han drog
sig undan på ett stelt och frånstötande sätt,
så snart Gabriel kom i närheten, han undvek
tydligen med af sikt att tilltala främlingen bland
alla dessa gamla bekanta.
För första gången på länge hade Holmerz
funnit ett artigt offer och alltså lät han ideligen
under aftonen sin humor spela för Gabriel, de
lämnades verkligen ganska ostörda. Alla genom
träget bruk utnötta elakheter afhasplades som
från en länge begagnad grammophonplatta,
stadens missförhållanden blöttes och stöttes i det
oändliga utan att byken blef renare för det, och
om Gabriel slöade till, fick han höra samma
historia två gånger. Slutligen kom också den
stund, då Holmerz, kateder-ilsket fräste till:
— Ni hör ju inte på hvad jag säger. — Han
märkte själf sin ton och tilläde af ledande: Ja,
ja, ursäkta mig......Kandidaten tittar efter
Bengt Rönnerkrantz, och jag undrar inte på det.
Se på håret, så det slänger om en. Han är allt
ett nummer för sig, en alldeles särskild raritet i
menageriet.
Holmerz skrattade stolt, han hade hittat
på något nytt, värdt att upprepas, och det
gjorde han’ omedelbart.
Gabriel, som varseblifvit Rönnerkrantz på
håll inne i ett annat rum, kände först knappt
igen honom. Det bleka ansiktet hade stramats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
