Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och fått färg af nyväckt energi eller starka
groggar. Pannan drogs ihop af två ondsinta
rynkor och ögonen stodo runda af förargelse. Han
var ful att se. Sorlet öfverallt hindrade Gabriel,
där han satt, från att höra, hvarför Rönnerkrantz
kommit i gräl med tullförvaltaren, men tydligen
sade de hvarandra sanningen, som det heter, och
Vikingen stärkte sina argument genom att
oupphörligt slå sin venstra hand med den högra.
— Jo, där skäller bandhundarne, hånade
Holmerz skadegladt. — Låt dem bitas. Fan
skulle skilja dem åt. . . Se, kom han inte i alla
fall.
Adjunkten slog sig på knäna och skrattade
igen.
Det var rektorns satta figur, som dök fram
emellan de båda debattörerna. Hans skarpt
modellerade karaktärshufvud med den yfviga
grå-sprängda manen nådde inte upp till axeln på
tullförvaltaren, men värdig såg han ut bredvid
de två andra. Pannan hvälfde sig hög som en
tänkares öfver de bestämda ögonen. Han bet
misslynt ihop munnen, så att den såg ut som ett
streck. En stund lyssnade han betänksamt, men
plötsligt sprack hans allvarsansikte i ett enda
bredt humoristiskt leende. Så stack han fram
sitt glas midt i dispyten och skrek: Skål! så högt,
att det hördes i hela våningen. Det behöfdes
inte mer för att återställa frid och sämja. Inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
