Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan, som lät höra af sig, och en kväljande oro
för att något kunde hända modern, innan han
var tillbaka hos henne. Nu, just så här på
morgonen, brukade hon gärna sätta sig till pianot
ute i förmaket och väcka honom med någon af
de små mjuka melodier, som hans far tyckt om
att hvila sina trötta tankar vid. —
Efter en stund kom den gamla jungfrun
tillbaka, och när hon satte ifrån sig karaffinen på
nattduksbordet, frågade hon försagd:
— Vet doktorn hur det gick för lille Gösta?
— Gösta? — Gabriel mindes inte fru Borgs
gosse, fastän han lagt märke till namnet aftonen
förut vid lärarekollegiet.
— Ja, han sökte sig upp i fyran.
— Ack, så dum jag är, utbrast Gabriel och
fortsatte litet beklagande: Det gick visst inte
för honom. Han får sitta kvar.
— Jaså. Ja, jag kunde väl tro det, sade den
gamla djupt besviken och torkade ögonen med
förklädet. — Stackars min pilt.
— Gråt inte, tröstade Gabriel förnumstigt.
— Han är ju inte så gammal, pojken. Det går
nog bättre med tiden. För resten är det väl
ingen olytJka. Alla kan ju inte ha läshufvud.
Gumman bara grät, ända tills Gabriel inte
kunde hitta på flera tröstegrunder. Då lugnade
hon sig helt oväntadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
