Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det stoltaste minnesmärket af stadens
gångna öden var väl Carl XII:s skansar, som lågo
i berget strax ofvanför Strandpromenaden. Man
kunde tagit dem för stora stenhögar, om de inte
varit bevärade med en rad rostiga kanoner,
som på slutet af åttiotalet tagits upp från
fjordens botten. Dit hade de blifvit vräkta
någongång under olycksåren efter skottet vid
Fredriks-hald. Krigarekonungens minne fortlefde också
länge på annat sätt i staden, det fanns en »Kung
Carls källa» på söder och en på norr, men
söderborna brukade påstå, att det var Carl XIII, som
druckit vatten på nordsidan. Numera var ju
den frågan inte aktuell annat än emellanåt för
småpojkarne i skolan.
Enligt stadens karta var Skansberget park
och nog gjorde träden och buskarne sitt bästa,
fastän de hade ett sträfsamt lif, så som vinden
låg på och torkan kunde härja. I själfva klippan,
högst uppe på krönet, hade Park-lcommittén låtit
inrista Carolus XII, Rex Sueciae, 1718, och vid
Kungsvägen, som ledde dit upp, befanns vid
ett celebert tillfälle den slätaste hällen lämplig
för ett stort Oscar. Under en höstnatt blef också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
