Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bland Dagmars böcker fanns på en
framskjuten plats en present från Mathilde, Mussets
Oeuvres complétes i en bedårande upplaga. Men
hur det var kunäe Dagmar emellanåt inte låta
bli att göra smått narr af alla Mathildes
super-lativer. Ibland försvann ju hela människan
under den ymniga floran af adjektiv. En gång
hade Dagmar sårat henne djupt genom att i ett
ögonblick af öfversvallande hänryckning inför en
solnedgång citera: »L’adjectif est Tennemi
dusub-stantif» — men Mathilde var i alla fall precis, som
hon skulle vara, ty hon var Dagmars franska vän.
Dagmar såg på klockan, det var inte lång
tid igen. Då kom med ens öfver,henne den
fullständiga vissheten, att hon blifvit skamligt
missförstådd, fastän hon tillhörde god familj. Det
var det där lilla konventionella samvetet, som
satte åt, och det är minst lika besvärligt som det
stora högtidliga samvetet, närmast afsedt för
hedningarne, som icke hafva lagen.
Hon ryckte febrilt upp skrifbordslådan, fick
fram sitt biljettpapper och skref, högdragen och
artig, så fylld af kvinnlig harm, som hon var
öfver Gabriel Åströms eventuella tankegång:
Herr Kandidat.
Har blifvit hindrad. Beklagar, att jag får
*afstå från promenaden. Det kan emellertid icke
hjälpas. Ursäkta.
Dagmar de Ron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
