Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya må komma till oss samma väg som förr
— öfver hafvet.
Han tystnade ett ögonblick och genast
hördes samma röst som nyss nere i salen:
— Jaså, vi får behålla ångbåtarne. Tackar.
Det åsyftade skrattet kom, men det dog
bort märkvärdigt fort, ty ännu rådde
nyfikenheten och man ville lyss till Bengt Rönnerkrantz.
— Med upplysningens framsteg hos ett folk
ökas dess missbelåtenhet. Fabriker, ångbåtar,
järnväg och telegraf ha ännu inte uträttat något
positivt för mänsklighetens lycka. Det är en
tänkares ord och de äro för mig sanningen.
En gäll hvissling sökte afbryta honom. Det
blef oro i salen, man var inte van vid sådant.
— Nej, på det viset kan ingen få mig att
tiga. Nu vill jag säga er något, som ni kan
begripa. Med järnvägen skola våra skatter växa,
våra lifsförnödenheter fördyras. Fisken skall
sändas uppåt landet och bygderna längs banan
få bättre afsättninsgorter än vår stad. Vi få
bära bördorna och vår enda vinst blir
hamnpenningar för ångbåtar, som frakta vårt kustlands
sönderhackade berg som gatsten till främmande
storstäder.
— Nu kan det vara nog, skrek någon.
— Ni vill inte höra på mig, svarade Bengt
Rönnerkrantz med sin starkaste röst. — Ni vill
inte tro mig. Järnvägen skall fördärfva vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
