Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gabriel gaf enstafviga svar och hade så
brådt-om hem för att skrifva bref till sin mor, när det
blef frågan om att han skulle stanna kvar.
Tullförvaltaren tänkte ta en grogg, medan han
väntade på de andra. Hvilka det var, sade han inte.
Just som han var färdig att gå in i kaféet, vände
han sig ännu en gäng till Gabriel och sade
älskvärd som vanligt:
— Det var sannt vill inte kandidaten äta
middag hos mig i morgon kl. 5. Gärna frack . . .
ja, helst frack. Jag har några gäster. Nå, kan
jag räkna på kandidaten?
— Jag får tacka så mycket. — Gabriels
bugning var strängt formel.
— Välkommen, hjärtligt välkommen. Det
vore inte olämpligt med en vacker ros i
knapphålet. God natt. Au revoir.
Han skrattade menande och nickade.
Genom glasdörrarne till kaféet kunde man redan
iakttaga, med hvilket själf med vetande, han skred
fram mellan borden.
Gabriel stod kvar för att tända en cigarett
och märkte plötsligt bredvid sig kassörskan, som
kommit ut ur kontoret för att stirra efter
Vikingen. Hennes halfgamla, pudrade ansikte
flammade af beundran och förargelse:
— Se på’n, se bara på’n, utbrast hon till
Gabriel. — Är det inte, som hafi tänkte: Sta’n
är min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
