Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>>I sista stund» ville hon säga, men då fick
hon syn på Gabriel Åström och blef stum. Var
hon röd om kinderna förut, så blef det då inte
bättre. Och han rodnade i kapp med henne.
— Se på reflexene, Magnus, hviskade fru
Jutterbock småskrattande till rektorn och gjorde
en liten antydan med handen åt kinderna.
— Hon är ljuf som en hind, hviskade
apotekaren förtjust till Bengt Rönnerkrantz. — Hvem
är det bedårande barnet?
Men tullförvaltarens sätt att helsa på
Dagmar var så öfverväldigande, att ingen annan
hördes.
— Du är redan förlåten, min tös. Här hos
mig kommer bara gamlingar så här års, men jag
har ändå skaffat en ung man att offra på ditt
altare.
— Men farbror, inföll Dagmar kokett —
äldre herrar är mycket intressantare.
Hon gaf honom en blick, som kändes i det
gamla hjärtat, och kom Gabriel att vända sig
bort.
— Säger du det, Dagmar, svarade
Vikingen, pösande af belåtenhet. — Men nu måste
jag presentera Fröken de Ron — Fru Jutterbock.
En dotter till major de Ron på Tunstorp, Camilla,
min gamle heders vän de Ron.
— Det kan icke fanden holde regning på
alle dine venner, sade fru Jutterbock — men
piken er jo nydelig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
