Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Visst är hon det, utropade
tullförvaltaren och fortsatte att prata utan uppehåll medan
han presenterade herrarne, men då det blef
Gabriels tur, höll han inne med en liten hvissling
och såg från den ena till den andre. — Aha!
Herrskapet är bekanta förut, ser jag.
— Farbror är omöjlig, skrattade Dagmar
lifligare än nödvändigt. — God afton, kandidaten.
Nu gingo dörrarne till matsalen upp, och
värden bjöd fru Jiitterbock armen.
— Kandidat Åström får föra fröken de Ron,
ropade Vikingen. — Man skall inte förmena
ungdomen dess rätt.
— Du har vel icke glemt min lille
pomme-rantz, sade fru Jiitterbock.
— Nej, var säker, Camilla. En liten
smör-gåsrisp till en början, det behöfver vi gamla
uhuer.
— Du har rett, inföll den lille apotekaren.
— Leben und leben lassen, det är mitt valspråk.
— Ett sådant vackert hem, tullförvaltaren
har, började Gabriel sitt samtal med Dagmar.
— Ja, jag blef alldeles häpen, när jag kom
hit härom dagen för att helsa honom från pappa,
svarade Dagmar lättad, det var skönt, att han
inte gaf sig in på andra ämnen med detsamma.
— Jag hade inte en aning om, hurdan han var,
inte om han var gift eller någonting. Präktig
gubbe eller hur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
