Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Om jag burit mig dumt åt och skrifvit
till er, får ni inte behandla mig hur som helst
i alla fall.
— Men Dagmar då, retades Gabriel med
stark tonvikt på namnet.
— Ni får inte kalla mig för Dagmar!
— Men ni får så gärna kalla mig för Gabben.
Hur deras samtal kunnat sluta är inte godt
att veta. När de hunnit så här långt, kom
apotekaren tillbaka från sin lilla middagslur.
— Se, så trefligt ungdomen har det, sade
han och satte sig. — Jag riktigt afundas. Ja,
ungdom, ungdom det är en härlig och snart
förlorad skatt.
Det var ingen, som svarade, men den lille
gubben nickade vemodigt och så ropade han:
— Camilla.
-Ja-
Han reste sig och gick bort åt dörren till
herrummet.
— Jag ämnar bjuda den unga flickan hem.
— Gör det, du Jiitterbock.
— Ho, ho, Jiitterbock, inföll
tullförvaltaren — har du läst tidningarne?
Apotekaren vände sig inåt salongen och
tog ett par steg, men så fick han syn på Gabriel
och ryckte till så, att benen nästan veko sig.
— Och naturligtvis kandidat Strömberg
också, Camilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
