Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Cecilia Rönnerkrantz gick och
väntade på att fröken Beda skulle komma tillbaka
från kyrkan. Det var så varmt att dörrarne till
verandan utanför matsalen stodo på vid gafvel,
och fröken Cecilia hade kunnat sitta nere i sin
kära trädgård hela förmiddagen. Där trifdes
hon nu alltid och arbetade ofta mer än hon
egentligen orkade, med sina blommor och sina
grönsaker, men så gaf jorden henne också tack
för mödan. Sådana rosor som hennes fick man
leta efter och hvad det mera reella, d. v. s.
matnyttiga, beträffade, så voro, om inte annat, Cecilia
Rönnerkrantz’ sylt och konserver kända i orten.
Hon hade ätit ett stort, saftigt päron, en
af »svanhalsarne», nere i det gamla lusthuset,
där herr Bernhard Rönnerkrantz förr i världen
druckit så många groggar med sina kaptener,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
