Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cecilia reste sig och de gingo ut i matsalen.
— Nu vet jag, hvem det är, sade Beda.
— Vet Beda det?
Cecilia serverade kaffe, det kunde inte gått
an för Beda, ty hon skulle bjudas först,
eftersom hon varit ute.
— Jaa, fröken de Ron vid flickskolan.
— Var hon i kyrkan?
— Ja. Med Maria Bjurner och de andra.
— Ser inte sådan ut, sade Cecilia och tog
en mun kaffe. — Hon var väl tvungen.
— Hon sätter näsan i vädret, Cecilia.
— Frisk och hurtig, Beda. Riktig nutidsflicka.
De blefvo tysta och fundersamma en lång
stund. En sparf hade flugit in på verandan. Han
hoppade då och då ett stycke och kom ända
fram till matsalsdörren. Där satt han ett
ögonblick på tröskeln och sträckte nyfiket på halsen.
Så flög han sin väg igen. De hade sett honom
bägge två, men tankarne voro på annat håll.
— Ungdomen var vackrare förr, sade Beda
slutligen. — På vår tid.
— Men vi voro fula, Beda.
— Förskräckligt fula, Cecilia.
Det hördes någon ute i tamburen. Cecilia
vände sig hastigt och steg upp, när hon fick se
fröken Bjurner komma genom hörnrummet.
— Jag kunde inte gå här förbi på hemvägen,
hälsade hon vänligt på sitt pedagogiskt distinkta
sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
