Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnan kom igen till sin plats vid
bordet, hon hade till och med varit inne i
Dagmars rum, och ropade emot Olivia, som bar in
strutar med änglamat till efterrätt:
— Spjällena är väl stängda, Olivia? Gud
hjälpe alla, som är på sjön.
— Jag förstår inte, att Hilda, som är kristen,
misströstar på Försynen, sade fröken Varolén
syrligt, medan hennes blickar med ett
ofördragsamt uttryck hvilade på Dagmar, som satt med
ansiktet vänd t mot fönstret.
Det såg ut, som om dagsljuset koncentrerat
sig kring Rönnerkrantzarnes hvita flaggstång,
den trädde fram ur sin omgifning på ett helt
annat sätt än vanligt. Annars märktes stången
bara genom flaggan, men nu lyste den
silfver-blank ända upp till toppen.
Ovädersmolnet steg allt högre. Så mycket
man kunde se af himlen var biåsvart och
hotande. Fröken Varolén var visst den enda, som med
riktig eftertanke tackade sin Gud för
kapselbuljongen, fårsteken, strutarne och änglamaten,
men redan innan hon var färdig, skakade en
ursinnig vindstöt rutorna, och man hörde, hur
ett fönster tvärs öfver gatan smällde igen, så
att glaset krossades och skärfvorna klingade mot
stenläggningen. Det blef emellertid snart stilla
och tungt som förut. Allting väntade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
