Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna. Sedan lyfte mannen i land ett par
korgar och så ropade han
— Hilda. — Stora syster kom genast fram.
— Har moster gått?
— Ja, men ho kommer tebaka.
Fadern tog en strut ur fickan och räckte barnet.
— Där har I karamellera.
Dagmar och Gabriel stego i båten och
han stötte ut från land.
— Mor har dött, sade han, när han lagt
årorna till rätta, och så började han ro med
jämna säfliga tag.
Hans ansikte var inte gammalt, men fåradt
af missräkningar. Skinnet stramade öfver de
magra kindknotorna och han vände hufvudet
åt sidan, så att de inte sågo ögonen.
Dagmar satt nära intill Gabriel, som om
hon ville trygga sig till honom. Det behöfdes
inte mer för att gifva honom den stolta känslan
af ansvar och äganderätt, som en man längtar
efter, när kvinnan har vunnit spelet. Ingen af
dem talade. Under bergen var vattnet djupsvart
och utåt fjorden låg det blankt och
guldstiimmigt. Bakom sig kunde de se likt ett skuggspel
mot vattenytan kistan på den smala bryggan
och de tre barnen, som vändt tillbaka dit ut.
Ekan sköt rask fart, men det tog ändå tid,
ty af ståndet var större än man kunde tro.
Kursen gick linjerak bort till en trappa i kajen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
