Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ändtligen, tänkte Gabriel, då han kom
ut på hotelltrappan, och stannade för att slå upp
kragen på kavajen, så svalt kändes det.
Han var tom i hufvudet och pinades af en
underlig ängslan för framtiden. Hur skulle han
passa in i ett yrkesfack? Han var ytlig,
fruktans-värdt ytlig, med all sin giriga längtan efter
vetande, trött innan han nådde botten. Aldrig
skulle han duga till vetenskapsman, inte till
landsortspedagog en gång. Hvad han afundades
dem, som kunde sträfva rakt fram till ett
bestämdt mål.
Gabriel gick nedför gatan, det var mörkt,
bara här och där en sömnig lykta. Klockan slog
i kyrktornet, det var visst kvarten öfver nio.
Vägen hem var inte lång, och han stannade ett
ögonblick på kajen nedanför sina fönster för att
lyss till vattnet och skuggorna. Ute på Flaket
lyste några lanternor och långt borta i mörkret
blinkade fyrarne.
Då han stod så där och lyddes, fick han
höra en barnröst i närheten, han kände igen den,
det var lille Gösta Borg.
— Är det riktigt sant, att det kan bli eld
af oljigt trassel?
— Jaa då, svarade en äldre stämma. — Det
har jag sett många gånger i maskinhuset. Och
om en lägger en aldrig så liten sudd på en bräda,
så kolar det på ett par timmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
