Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hängde öfver en stolsrygg. Det glänste så
underligt i tyget och Gabriel förstod, att det var
glittersand, som trängt in i väfnaden, när han
lyfte på kistan där borta på bryggan. Minnet höll
honom vaken i grubbel.
— Döden, tänkte han — inte är det för
döendet en människa fruktar, utan för tanken
att vara död. Inga förnuftsskäl hjälpa, ingen
religion tröstar. Att vara död .... död, åh, det
är ångest och ordet ljuder som klämtslag. Inte
vill jag hoppas på mer än ett lif, hellre
tillintet-görelse. Och det måste vara tillintetgörelse, ty
om födelsen är begynnelsen af vårt lif, skall
döden vara slutet. Kanske när ålderdomen
kommer, att jag hoppas annorlunda. Ängslan för
lif vet växer ju, desto mer det förlorar sitt värde.
Tanke följde på tanke. Det var knappt
mera, han hade i behåll af sökandet utom sig,
i oron att sakna en öfvertygelse. Slutligen
be-gynte hjärnan rent mekaniskt arbeta med några
halfförgätna rader
»Cest la Mort qui console, hélas! et qui fait vivre,
C’est le but de la vie et c’est le seul espoir,
Qui comme un élixir......»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
