Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knäppte det till i ena meden, som var lagad.
Jaså, Dagmar de Ron hade skrifvit om honom
till den där fröken Holm. Hur skulle det tydas?
Att de voro så nära bekanta, hade han inte
förstått. Eller var det en liten elakhet af Dagmar?
Han kände sig närmast smickrad.
Tankarne kommo och gingo, själf
förebråelserna för moderns skull uteblefvo inte heller.
Ensam var hon därhemma utan att förstå
hvar-för, och det lönade sig inte med ännu en
förklaring, den skulle bara såra henne ytterligare.
Men i det här fallet fanns ingenting, som han
önskade ogjordt, och han kunde tryggt påstå,
att det nya i hans tillvaro hittills snarare lyckats
än misslyckats. Det såg ju ändå ut, som han hade
yrket i sin makt, om det också inte behöfde bli
hans för all framtid. Man måste veta sina
möjligheter, lifvet var så underligt, och man borde se in i
det med öppna ögon för att inte bli öfverrumplad.
Han hade tänkt tanken till slut, reste sig
och gick bort till skrifbordet för att låsa in
moderns bref i portföljen. När han öppnade den,
föll Dagmars första lilla biljett ut på bordet.
Han vecklade upp den ett ögonblick och smålog
åt minnet af sin eröfrarestolthet, då han fick den,
så stoppade han in reliken igen. Nu hade det
gått flera dagar, sedan han såg flickan sist,
kanske var hon stött ännu. Att han inte kunde höra
upp att fundera på den saken. Ganska misslynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
