Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättade han för Greta, hur han köpt äpplena
nere i ståndet på Hamntorget. Där satt Malin
inkrupen i en vrå med stora sjalar om magen.
Ibland kunde man tro, att hela det lilla
träskjulet skulle blåsa bort, och hon hade inte fått sälja
för mer än femtio öre på hela dagen. Det var
att slita för födan, tyckte Gabriel. Men Greta
hackade på Malin och talade om att hon söp
värre än den värste stenhuggare och att det gått
alldeles på tok med töserna hennes, som börjat
lefva lättsinnigt redan innan de gått fram för
prästen. Småstadsskvallret hade sluppit ut på
en gång och Greta var så road. Gabriel bläddrade
i sina böcker, han började svara enstafvigt och
valde ut ett äpple åt sig ur påsen, men när Greta
såg det, blef hon nästan förolämpad å husets
vägnar och fick så brådtom att hämta en
fruktskål och flera stycken assietter och knifvar,
»om någon skulle komma opp och hälsa på.»
Det var granna äpplen, tyckte hon, men när
Gabriel ville skicka med henne ett par in till
Gösta, betackade hon sig ängsligt, frun tyckte
inte om att han tog emot något af främmande.
— Jaså, inte det, sade Gabriel något
missnöjd. — Det är allt en underlig människa, fru
Borg . . .
— Folk säger det. svarade Greta stramt.
— Behöfver jag se till brasan?
Rönnerkrantzarnes stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
