Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en stor kapuschong och hon höll på att knäppa
upp sin våta regnkrage.
— Får man stiga på?
— Ja visst, svarade Gabben och gick henne
ifrigt till mötes.
Han fick hjälpa henne med kragen och stod
också gärna till tjänst, då hennes galoscher
sutto för fast på. Men när hon kom in i rummet,
blef Gabben nästan stel i sättet, sådan som nu
hade hon inte varit någon gång förut. Den
mörka, mjuka hemklädningen passade henne.
Hon var nog litet förlägen öfver sitt tilltag och
det käcka leendet verkade bemödadt, då man
såg ögonen. Åh, hon var värd både knäfall och
beskydd.
— Jag hade så ohyggligt tråkigt hemma,
började hon. — Stör jag?
— Om ni visste hvad ni är välkommen.
De blefvo tysta ett ögonblick, men Dagmar
följde en artig gest af Gabben och kröp upp i
soffhörnet, där hon tog fatt i hans mjuka
res-kudde att leka med. Efter en stund hade de
kommit öfverens, att rummet var mycket
hem-trefligt med sina gammaldags möbler och taffeln,
men skada, att den var låst, tyckte Dagmar.
Riktigt ledigt ville inte samtalet gå ännu.
Till slut utbrast Dagmar:
— Nej, nu ska’ vi vara naturliga. Ge mig
ett äpple att börja med. Tack .... Jag är från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
