Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet och äter med skalet på. Och så sköt om
brasan.
Gabben lydde, elden var utbrunnen, men
när han rörde om bland glöden, fick han fram
ett trästycke, som flammade upp. Det började
skymma och kakelugnsgrufvan lyste’ som ett
rödt gap. Han försökte att taga samma ton
som Dagmar.
— Vi ska’ trifvas bra tillsammans, eller
hur, Nitouche?
— Ja visst. Vi äro barndomsvänner, har
jag ju sagt, och nu inbillar jag mig, att det är
sant. Annars hade jag aldrig kommit hit.
Gabben kunde inte tydligt se hennes min.
Han tände lampan och satte den på bordet
framför henne. Medan han bråkade för att få
ner de gammalmodiga gardinerna, såg han, att
hon blifvit hemtam, där hade hon rest sig upp
och höll på att tända en af hans cigarretter öfver
lampglaset. Nu, i hans rum, var hon farligt
vacker. Hvad ville hon honom och hur mycket
kunde han våga?
Men Dagmar gjorde det bekvämt åt sig
i soffhörnet.
— Läs något högt, bad hon — jag längtar
att höra på. Hon lutade sig tillbaka. — Nå!
— Låt mig tänka efter.
Han gick ett par slag tyst och nervös. Sedan
läste han, i början litet osäkert, men
själfför-troendet kom igen så småningom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
