Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ingen såg hans sista timmar mer än jag,
fortsatte fru Borg — blodet i ögonvrån, som
alltid kom igen. Lifvet, som sipprade bort droppe
för droppe.
Hon slog händerna för ansiktet och skrek
högt. .n9g£v
Greta lade armen om henne och hon följde
med utan motstånd. I dörren stannade hon
/ j IlJbll )\J HJUUBU TTTxl
och vände sig mot Dagmar och Gabriel.
— Kom ihåg, utbrast hon — att tullför-
°
valtare Wik är en mördare utan straff.
Sedan gick hon, men de hörde genom väggen
dämpadt, hur hon talade och talade. Då och
då dog stämman bort i högljudd gråt.
tt . . j m r
— Hon var vansinnig, sade Dagmar
fry-sande.
Gabriel afbröt sina tankar liksom midt i en
mening:
.....det värsta, att det verkade ömkligt
spel, hon var som tragediennen i ett teaterband.
— Åh, Gabben, inföll Dagmar upprörd.
— Lifvet är ohyggligast, när det karrikerar
sig själf.
Gabriel tänkte visst ha sagt ännu något
mera, men Dagmar darrade af oro och ville hem.
Stackars, stackars människa, mumlade
hon. — Visst led hon i alla fall. Hur många får
samma uttryck? Om jag kunde vara till nytta,
skulle jag gå in till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
