Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£q bnr.fi 2xsrn3.BG naddfsO ybnM igiI«JöIcI
nå lavlö noid åq ni tiramri i?.u[ abr.rl ;jb ,nm nia
nod objsa .naddfiO ,girn ikj brto atrrr xbV
Joiaym isnnisjt siaaBjf uG - .bfov JgiloBvo éa
Jles B>Ifto åq rdiisBl ,£ibruB jtie siJBshste
.jsa tb lob ItB
inöi bid naddjsO
.otni tev §i>]^ —
-ILorf 5JxW Toidisi mo ub icn.f bBvri nsM —
obaGmminl nogéa )tb tbbih <i£mg£G absier/d
VIII.
.nsgi nsddisO sb.62 t9lni tov gjs^ —
Höstens första oväder var en alltför sträng
herre att kunna regera länge och redan nästa
dag lyste solen åter öfver den lilla stillsamma
staden och den hvitskummiga fjorden. Vinden
hade kvar sin styrka och dref i susande fart de
sista enstaka molnflaken bort öfver bergåsarne
i öster. Gatornas vattenpussar blefvo mindre
och mindre, tills de försvunno, men uppe vid
de öfverfyllda dammarne strax bakom kyrkan
lekte stadens pojkar med sina små lofgiriga
kuttrar, som fått namn utifrån stora världen.
Gabriel Åström patrullerade på Norra gatan
vid ån, han hade gått där en bra stund och
började bli observerad, inte minst af fröknarne
Rönnerkrantz, som intresserade sig för honom
från sitt hörnfönster åt bron. Men Dagmar fick
han vänta på, han borde verkligen stämt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
