Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gabriel kom ifrån sina funderingar, då han
ett stycke framför sig fick se en full karl vingla
in genom grinden till kyrkogården. Han hade
en slokig hatt med breda brätten, det såg ut,
som han måste ta sats för ett par tre steg i sänder,
och så bar han i famnen en stor chrysantemum
i kruka, så att de hvita blommorna vajade i
vinden högt öfver hans hufvud. Gabriel gick
också genom grinden och kunde inte låta bli
att stanna strax nedanför kyrktrappan för att
se efter den groteska figuren, som vacklade fram
mellan grafstenarne och slutligen snubblade ned
på knä vid en kulle, där han började gräfva ett
hål med händerna åt sin blomkruka. Nu kunde
man känna igen honom, det var »Studenten»,
som hedrade sina föräldrar. Blotta aningen,
att den drucknes afsikt var sådan, kom Gabriel
att le och att få tårar i ögonen.
Just då Gabriel skulle gå vidare, råkade
han se sig om och märkte, att kyrkan stod öppen.
Det förekom honom helt naturligt, att han borde
gå upp i tornet och se på utsikten, han skulle
varit sig själf olik, om han inte fått en sådan
ingifvelse.
I vapenhuset hittade han lätt ingången till
en trång och mörk trappa med slitna fotsteg.
Gabriel fattade tag i repet, som, i stället för
ledstång, löpte på järnringar i stenväggen och gick
på så raskt som möjligt, inte utan oro för att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
