Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvaltaren eller adjunkten Holmerz — kalla
Bengt Rönnerkrantz för häfdatecknaren, ett
skämt hade han trott, men nu förstod han, att
det där måtte varit antingen allvar eller en
sär-skildt giftig elakhet.
Vinden brusade omkring tornet, det var
som att lyssna i en stor snäcka. Spindelväfvarne
i taket och på stockverket, där klockorna hängde,
fladdrade i draget och de järnbeslagna luckorna
skakade på sina gångjärn. Gabriel gick till
gluggen åt väster och drog ifrån regeln. Luckan
for upp med en skräll, men genom bullret kunde
man förnimma genljudet i klockorna som en rent
klingande ton.
Gabriel såg ut öfver kyrkogårdens träd,
som vinden snart slitit bara från höstens
gulnade löfverk, han såg staden instängd på alla
sidor af de fårade gråa bergen utom åt väster,
där det stormupprörda hafvet rusade in
trotsigt, befriande och betvingande. Stämningen
tog honom, han kände, att vid denna karga kust
också människorna måste blifva segt rotfasta
och han tyckte sig kunna förstå den fanatiska
lokalpatriotismen och främlingshatet hos honom
där nere, Bengt Rönnerkrantz. Gabriel kom
också att tänka på några ord, Dagmar fällt en gång.
»Hafvet är stadens själ», hade hon sagt. Det var
honom rent af pinsamt, att hon måtte haft en
klarare och framför allt, som det nu syntes ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
