Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diftonger. Det var nog litet dumt, men inte
afsiktligt ogrannlaga af Dagmar, att hon
stannade i trappan just nedanför det knarrande
steget midt i svängen. Hon ville låta det bli slut
på afskedstagandet och hade inte lust att råka
prostinnan annat än i förbigående.
Det var naturligtvis om Elisabeth Tideman
och hennes hemsjuka, de talade. Kyrkoherdens
hade ju alldeles nyss fått tillbaka sin dotter från
Frankrike och prostinnan var både rörd och
orolig. Den stackars flickan kunde inte uthärda
att vara ifrån de sina, och hur skulle det gå
henne i världen. Tänk, så svårt Elisabeth haft det
under seminarietiden... När den ändtligen var
slut, borde far då inte ifrat så förskräckligt, att
hon skulle studera utomlands också. Men se,
han var för grundlig. Nu hade han fått ge med
sig i alla fall, nu, när det var för sent och fröken
de Ron hade platsen.
Dagmar tog tyst ett par steg utför trappan,
hon ville inte vara med om någon fortsättning,
men så hördes friherrinnans röst:
— Ja, nog vet jag, att Maria hellre velat
ha Elisabeth. Vi tycker förstås rysligt mycket
om Elisabeth allesamman och Dagmar har ju . . .
har ju sina sidor.
Här kom friherrinnans korta, hysteriska
skratt och man behöfde bara höra henne för att
se för sig hennes små gester. Dagmar stod som
på nålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
