Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo men, och så’na sidor, hon har,
skorra-de prostinnan. — Tänk, hon har kallat Elisabeth
för Blinda Blodlös. Och hvad det har sårat oss.
Det där var Gabbens uttryck, när han fått
se den närsynta, bleksiktiga fröken Tideman,
och Dagmar hade obetänksamt nog upprepat
det för Elsa Strömvall. Pinsamt förlägen ville
Dagmar smyga sig undan utför trappan, men
då gick det nere i dörren från gatan. Hela
pensionatet kom samtidigt och dref den olyckliga
Dagmar före sig uppåt.
— Äu, Jesus, skrek prostinnan, och hennes
svampiga a,nsikte med de tunga utstående
ögonen blef ganska röd t.
Friherrinnan gaf också hals och Dagmar
rusade förbi i en sådan fart, att de nätt och jämt
hunno se och förstå, att hon måtte ha hört
alltihop.
Nu kunde väl Dagmar haft nog af
förtretligheter på en tid, men när hon på middagen
kom ut på skoltrappan — hon hade sällskap
med fröken Bjurner — gick Gabben fram och
tillbaka på gatan och väntade.
— För all del, sade fröken Bjurner genast
— försumma inte barndomsvännen.
Det var småstadsprägel öfver spetsigheten,
men den nådde sitt mål. Dagmar kunde
emellertid inte göra annat än gå bort till Gabben, men
hennes blick lät honom umgälla fröken Bjurners
stickord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
