Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innerst erkände hon nog en del brister i hänsyn
för den nya omgifningen, men var tanklöst
omedveten om att någon hos henne kunde märka
ringaktning för de kunskapsviktiga lärarinnorna
och deras umgänge af småstadsfruar, som
Dagmar i fötreten hänvisade till den sorten, hennes
bröder kallade för Beata Hvardagslag.
Småningom började hon tro, att dessa människor, som
hon inte brydde sig om att lära känna, voro
inpyrda af idel illvilja och förtal. Och det gjorde
henne inte mjukare. Hon var för van att blifva
omtyckt och därför syntes hennes egna fel
mindre och mindre, medan de andras blefvo allt
större.
Nu borde ju Dagmar enligt all erotisk
tradition besinnningslöst ha kastat sig i Gabbens
armar för att undfå kärlekens oberäkneliga tröst,
men när hans ögon fylldes af längtan och hans
ord började bli heta, kyldes hon af tanken på
det smygande skvallret omkring dem. Ofta
afbröt hon så kärft hvad han ville säga, att han
mulnade och undvek henne, ibland för mer än
en dag, och sedan fick hon ta första steget för
att de skulle mötas igen. Hon blef ju rent af
skrämd från allt annat sällskap, och sedan tant
Camilla reste, hade hon ingen att ty sig till.
Gabben anade inte, hur beklämd hon var i sin
egensinniga själfkänsla, som kom henne både att
trotsa den dumma opinionen och att vilja veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
