Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sig själf, att det inte fanns minsta spår af
sanning i det förtal, folk kunde behaga sprida
ut. Hon var för stolt att beklaga sig, och
dessutom mindes nog Gabben, så öfverlägsen hon
varit många gånger under första tiden, när han
våndades öfver »den jämmerliga byn, där man
skulle vantrifvas hela hösten». Då hade hon varit
säker på att kunna ta sig till rätta hvar som
helst och med hvad som helst.
Gabben förstod inte Dagmar. När förtalet
om dem, som för henne hade så sårande
undertoner, kom till hans öron, lät det snarast som
smicker, och hans föregående feminina
erfarenheter voro tämligen lika hvarandra. Han
började nästan räkna henne till den där mystiskt
farliga och känslolösa kvinnotypen, som lockar
män till sig, bara för njutningen att sedan få
visa bort dem. Så handlade hon, och att det
då måste vara något gåtfullt med henne, det
gjorde hans egenkärlek honom mer än villig att
tro. Hon frågade inte det bittersta efter honom,
tänkte han ibland, och alltid skulle hon tala om
deras vänskap. Hur det kunde reta honom,
hennes sätt att betona det ordet.
Om Gabben inte varit ensidigt upptagen af
tanken på sin kärleks fördringar, skulle han
möjligen fått tid att rätt värdera Dagmars
»dåliga humör», men han var ovan, att något annat
än hans egen sinnesstämning dirigerade situatio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
