Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagmar såg spändt på gossen, han blef
alldeles blek och ögonen lyste, men så vände han
sig bort och svarade buttert:
— Hvad tjänar det till att ge mig den?
— Gå in och tala vid din mamma, inföll
Dagmar.
Gösta gaf Gabben en vädjande blick.
— Ja visst. Gör det, Gösta.
Gossen hade knappt fått Gabbens svar,
innan han rusade iväg.
— Han tordes inte ta’ emot den, sade
Dagmar.
Gabben teg, hans tankar voro kvar på
annat håll; det där med Gösta var hufvudsakligen
otrefligt.
— Dagmar du, började han efter en stund
och orden stockade sig på ett underligt sätt —
hvad tänker du egentligen om mig?
— Ingenting annat än godt. — Dagmar
smålog så gladt, att det bort göra honom nöjd,
men han vände sig från henne.
— Nej, Gabben, du får inte bli ledsen,
halfhviskade hon med detsamma. — Nog vet
du, hur bra jag tycker om dig, utan att fråga.
— Dagmar, utbrast Gabben och kom
tillbaka till henne.
— Ja, du kommer mig alltid att tänka på
bror Gunnar, skyndade Dagmar att tillägga.
Gabben ryggade, som om han fått en örfil.
— Tack, sade han förargad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>