Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täckte han allt flere tecken på, att hans framtid
var hopplös. Ikaros visade inte minsta spår till
anlag längre, hela dikten var oduglig smörja,
som borde rifvas itu. Men han nöjde sig med
att slänga undan den i en byrålåda.
Det gjorde just inte Gabben bättre till
humöret att aldrig kunna undkomma adjunkten
Holmerz, som tagit sig för att göra honom
sällskap från skolan snart sagdt hvarenda dag. Han
fick mer än nog af Holmerz’ gallsprängda
missnöje med tillvaron, och han var också rädd att
förefalla löjlig. Det var verkligen en i ögonen
fallande motsats mellan den välklädde, ibland
nästan ängsligt soignerade Gabben och Holmerz,
som eftersträfvadt likgiltig för, hvad folk tyckte
i Gorodishko, vandrade sin väg fram i fransiga
byxor, mer än medelålders slokhatt och, för den
råa höstluftens skull, en regnkrage, grönanlupen
som manteln på en staty.
— Vet du, hvad pojkrackarne säger om oss,
frågade Holmerz, då de kommo ut i skolbacken
en middag.
— Nej, och det intresserar mig inte, svarade
Gabben hastigt.
Holmerz skrattade.
— Jo du, fortsatte han i alla fall — de
säger: Där kommer »Keruben» och »Fan i kvadrat».
Gabben rodnade, men teg.
— Du har infört elegansen vid skolan i
Gorodishko, din sakramentskade Upsalaestet, an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
