Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vind i tackel. Han kände sig instängd, men
mindes lättad att snart half va terminen var gången.
Dagmar — hvar höll hon hus? Det var tre
dagar sedan han såg henne sist och då bara helt
flyktigt nere på Hamntorget. Hon hade knappt
haft tid att stanna, för att pensionatet väntade
med middagen. Var hon ond öfver något, sårad
kanske för att han tagit så illa vid sig öfver
hennes rättvisa spydighet mot Ikarosdikterna. Han
glömde alla tankar på Holmerz och upprepade
för sig själf, ängslig för att tiden skulle kunna
gå ifrån honom:
— I afton måste jag träffa henne.
Några steg uppe i trappan satt Gösta Borg
och läste med boken i knät och fingrarne i
öronen. Han ryckte till, då Gabben kom in på
honom, som om han blifvit öfverraskad i något
ofog.
— Sitter Gösta här och läser, sade Gabben
för att vara vänlig.
-Ja.
— Hvad har du fått fatt i då?
— »Afgrundsbruden», svarade Gösta
förläget.
— Är den bra, smålog Gabben.
— Jaa, försäkrade Gösta — den är hemsk.
Så var det lilla samtalet slut, Gabben
nickade åt gossen och gick upp till sig med den halft
medlidsamma idén, att han skulle försöka odla
Rönnerkrantzarnes stad.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
