Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Slå mig, om ni vågar, fortsatte fröken
Varolén ordbytet med Dagmar.
— Om vi vore män, sade jag, svarade
Dagmar — men nu är jag kvinna.
— Och hvad är hon då, frågade fröken
Bjurner, hon föreföll smått road af uppträdet.
— En onaturlighet, sade Dagmar. Det var
visst Gabbens modernpsykologiska funderingar,
som gingo igen.
Friherrinan, som inte vetat, hvad hon skulle
ta sig till utan ängsligt irrat hit och dit, fick nu
ett ord med i laget:
— Snälla Helga, pep hon högt uppe i
diskanten — snälla Berta.... snälla Dagmar,
frukosten kallnar.
Men det var bara den lilla förskrämda Elsa
Strömvall, som hörde. Hennes ögon stodo fulla
af tårar och hon hviskade ideligen:
— Så föfäligt, så föfäligt.
Emellertid tyckte fröken Bjurner, att
freden skulle komma tillbaka. Hon reste sig därför
och gick fram till frukostbordet.
— Nu har vi allt piggat upp aptiten
tillräckligt, sade hon.
Fröken Varolén såg ut, som hon tappat
andan, men så flämtade hon till friherrinnan:
— Det säger jag Hilda, att jag bor inte
länge i samma hus som den där.
— Åh, snälla Berta, bönföll friherrinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
