Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag med mig själf, att det felet har jag inte. —
Dagmar tystnade och blef röd af blygsel, när
hon tänkte tillbaka på hvad hon sagt.
— Ja, det är häligt att vara populär, sade
Elsa Strömvall genast, men det var nog
omedvetet, som hon råkade haka fast vid det, som
Dagmar rodnade för.
Emellertid var det nog för att Dagmar
skulle känna sig träffad.
— Det är tid att gå i skolan, sade hon
kärft. — Elsa kan ju ta mig i upptuktelse en
annan gång.
— Hvarför skall Dagmar säga så? Jag
ville bara tala om för Dagmar, att Berta Varolén
inte alls är en sådan elak människa, som
Dagmar tror. Inte kan väl Dagmar begära, att hon
skall förstå Dagmar? Om Dagmar visste, hur
hennes vänner uppskatta henne och hur snäll
hon är mot likasinnade fattiga.
— Mot likasinnade, ja.
■— Ja, det är inte undeligt. Dagmar är ju
sälf så exklusiv. — Det var ett svårt ord det
sista, Elsa fick göra halt ett ögonblick, innan
hon läspade sig öfver det.
Dagmar stod redan vid dörren med handen
på låsvredet. Hon hade gömt undan det
anonyma brefvet, men det var en viljeansträngning
för henne att visa sig spänstig igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
