Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lanåt var hon färdig att gå rakt in på hotellet och
fråga efter Gabben, men så hejdade hon sig. När
Gabben ändtligen kom, var han inte mycket
värd. Om hon då släppt lös sin svartsjuka
förbittring, hade försoningen nog beseglat deras
öde tillsvidare, men efter sina, som hon tyckte,
lugnt dräpande repliker, gick hon ju sin väg.
Där fick Gabben stå, tämligen tilltufsad, med
sin relativa oskuld och sitt fullt utbildade
skuld-medvetande.
Dagmar var fast besluten att bege sig
direkt hem och hennes gång var mycket energisk.
Djupt sårad, men ändå med en glimt i tanken
af sitt litet nonchalanta humör, tänkte hon, att
nu borde man helst packa med detsamma. Hon
korsade Hamntorget, men på bron kom hon
ihåg, hur hon hade det i pensionat Furukrona
och det inverkade genast på farten, men bevars,
hon kunde ju låsa dörren om sig.
I sitt hörnfönster sutto de gamla nyfikna
fröknarne Rönnerkrantz. Numera brukade
Dagmar hälsa uppåt, sedan hon råkat dem på ett
odrägligt kafferep hos prostinnan Tideman, men
i dag såg hon envist åt annat håll, fastän hon
kände på sig, att de vinkade. Hon var
emellertid knappt hunnen förbi, innan Bengt
Rönnerkrantz kom efter helt hastigt och utan hatt på
hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
