Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ingen blir ond på oss, sade Cecilia.
— Hvarken Hilda eller Maria, supplerade
Beda. — Kom nu med.
— Denna vägen. — Cecilia visade mot
tamburdörren.
De båda gamla damerna gingo före
Dagmar uppför trapporna till öfvervåningen och
vinden, stelt och litet knyckligt precis som deras
sätt att tala; det var något af urverk hos dem
och det lät som om de gått på träben, men de
kommo säkert uppåt utan att behöfva några
raster och voro genast färdiga att fortsätta den
lilla biten öfver vinden. Cecilia öppnade en dörr
och Beda sade:
— Var så god.
Det var ett stort ljust rum. De gula
björkmöblerna hade blå och hvitrandiga öfverdrag
och kuddar. En gammal lustig kakelugn på
fotter stod litet ute från väggen, och mönstret på
de urfällda tapeterna ville föreställa klängrosor
i en grön spaljer. Där fanns också ett par
olje-taflor i guldramar med ornament i hörnen,
färgerna voro mörknade, men man såg ändå, att
himlame voro ofantliga medan jorden eller
vattnet, hvad det nu var, upptog en liten smal
kant nederst vid ramen.
Dagmar gick fram till fönstret. Det första
af de gamla alléträden utefter ån skymde nog
sommartiden det mesta af utsikten, men nu var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
