Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förkläde. Supén var serverad. Vikingen bjöd
armen åt Cecilia och Bengt förekom Jiitterbock
hos Dagmar, så att han fick nöja sig med Beda.
— Kan inte glömma farfar, sade Cecilia —
när han sjöng.
— »Mig och mina», småskrattade Beda. —
Undrade alltid, hvem Mina var.
— Ja, »bältet», sade Bengt frånvarande och
litet bittert. — Ibland får man inte ens »ett
par lappa’ vantar» för den klenoden.
Det blef en supé efter hvad huset förmådde,
inte något modernt krimskrams inte, sådant
föraktade fröknarne, och Johanna inte minst.
Silfverkandelabrarne voro framme och det vackra
gula skimret från de många ljusen förskönade
allt. Vid desserten fylldes djupslipade små
kristallglas med gammal muscatell ur flaskor med
frätta och mörknade etiketter. Det var, för att
Vikingen och Jiitterbock skulle se, att det ännu
fanns kvar af herr Bernhard Rönnerkrantz, eget
märke. Bengt höll ett tal och tullförvaltaren
två. Till slut slapp inte heller Jiitterbock undan.
— Kära vänner, började han — inte kan
jag spela på fiol och inte kan jag sjunga, men
jag vill, att vi ska dricka en skål för glädjen.
Måtte fan ta alla riksdagsmän och
folkskollärare å propos det. Nej, skål för glädjen, som
låter oss få en liten fest emellanåt midt i veckan.
Och så en skål för ungdomen, som skall ha ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
