Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så går ett tröttadt barn med menlöst
sträckta händer att lyftas i sin Faders famn . . .»
Hon stötte fram orden, som hon brukade,
och rösten stockade sig något.
Så tryckte de båda systrarne hvarandras
händer och sågo hvarandra in i ögonen med en
lång blick.
I detsamma slog klockan en kvart på tolf.
Dagmar for upp.
— Så mycket, utbrast hon. — Och jag,
som inte sagt till, att jag skulle vara borta. Nu
måste jag gå.
— Skall hämta Bengt, sade Beda.
Dagmar bad henne låta bli, hvarför skulle
man störa spelpartiet.
— Johanna får följa, tyckte Cecilia.
— Åh nej, sade Dagmar — jag reder mig
så bra själf. Här händer mig ingenting.
Därvid blef det, men systrarne följde henne
med sjalar omkring sig fram till gathörnet, och
där stannade de kvar som skyddsänglar, tills
Dagmar vek af uppåt backen.
Det var mörkt och blåsigt ute, ingen
människa syntes till.
Rånnerkrantzarnes stad.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
