Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsbullret. Aftonen föreföll så dyster och hela
bitterheten i att veta sig bortjagad från sin plats,
stod tydlig för henne. Ingen var nere vid båten,
hon hade själf bedt dem låta bli, både
Rönner-krantzarne, Vikingen och gubben Jiitterbock,
men nu kändes det svårt, att de allesamman gjort,
som hon önskat. Inte en blomma hade de sändt
ned. Hon såg uppåt staden, det lyste bakom
många fönster: bakom hur många hade man
talat illa om henne? Hon frös till i sin varma
res-rock och gick i land. Hennes steg blefvo raska,
hon ville ha blodet i omlopp och svängde ut på
Strandpromenaden med händerna instuckna i
fickorna. De sista dagarne kommo igen för
minnet, små sting och obehagliga uppträden. De
borde väl ändå haft nog, fröken Bjurner och hon,
af en uppgörelse, men fröken Bjurner måtte tyckt
annorlunda, eftersom hon tagit med sig skolans
inspektor kyrkoherde Tideman för att höra på
en af Dagmars sista lektioner i franska. Dagmar
kunde se honom för sig, mest liknade han en
nervös gammal fru, och hans vaxgula händer med
de mjuka rörelserna sågo ut att alltid längta till
pianot. Det brände i kinderna, då hon påminde
sig, hur han kommit fram till henne efter
lektionens slut, slickad och affekteradt välvillig:
— Min kära unga fröken, tack, tack, hade
han sagt. — Jag beundrar det galliska tungo^
målet icke minst för dess frändskap med det
ädla romarespråket. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
