Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har du lust att skrifva på en växel åt mig?
— Jag, svarade Gabriel, han visste inte,
hur han skulle ta det. — Nej.
— Kunde just tro det, hånskrattade
Holmerz. — Till vällefnad och fruntimmer det
räcker pengarne, men till att hjälpa en gammal
kamrat, nej, för fan.
— Jag skall säga Holmerz, att.....
— Säg ingenting, afbröt Holmerz och steg
upp. — Du slipper. Jag ville bara se, hvad du
gick för. Du slipper.
— Holmerz har sitt eget sätt att öfvertala,
sade Gabriel stelt.
— Tigger jag kanske, röt Holmerz, men
fortsatte genast lugnare och tjock i målet: Jag
tycker om dig ändå. I kväll vill jag ha roligt....
lura borgenärerna på en tia. — Han grep Gabriel
i axlarne och ruskade honom — jag följer med
dig på hotellet utan att tänka på hustru och
barn. — Vid de sista orden var han åter uppe
på höjdtonema
Nu kom Greta in med den tända lampan.
Hon tog ett steg tillbaka, då hon fick se Holmerz,
och så neg hon. Hennes ansikte såg vaxlikt ut
i det skarpa ljuset och hon gled försiktigt fram
till bordet. Holmerz brydde sig inte om att hon
var inne, han gaf henne en vårdslös nick och
ruskade Gabriel ännu en gång, innan han släppte
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
