Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har aldrig föraktat någon
människa, sade Gabriel allvarsamt.
— Det ljuger du. — Holmerz harskade sig
igen och gjorde ett slag rundt rummet. — I
helvete har du någon spottlåda. . . . Nej, kom
nu. Vi ska ha en grogg före maten. En, säger
jag, nej två.... tre.
Ute på gatan blef Holmerz tystlåten. Han
tog ut stegen med sina långa ben, så att Gabriel
knappt kunde hinna med. Folk vände sig om
för att se efter dem och en stund senare kom
det ut ett rykte, att elden var lös, fastän ingen
visste hvar. Det blef gärna ett sådant rykte,
så snart någon betedde sig på ovanligt sätt
utomhus, ty vådelden injagade ännu samma
skräck som i gamla tiders städer.
I vestibulen på Stadshotellet slet Holmerz
af sig kappan, och när Gabriel hann efter honom
in i kaféet, satt han redan i en soffa och
knackade i bordet.
— Whisky och vatten, ropade han åt Lisa.
— Rynka inte på näsan åt mig, lilla nåden. Vill
hon kela, så vänd sig till den vackre pojken, jag
har med mig.
Lisa log och sände Gabriel en bedårande
blick. Holmerz var tyst, tills whiskyn kom, och
sin första grogg svalde han nästan hel och hållen.
— Det smakade, sade han med en suck.
— Jag fick salt sill till middag, och jag har spa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
