Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som möjligt. Han följde Lisa med ögonen, när
hon satt vid sin lilla disk eller rörde sig till något
af de få upptagna borden. Den andra flickan
var ledig för aftonen och skulle inte komma
förrän half nio. Lisa var verkligen söt och Gabriel
tog inte ogärna emot hennes förstulna ögonkast.
Men hon var sig ändå något olik och det
gick plötsligt upp för Gabriel med pinsam
tydlighet, att hon ordnat håret precis som Dagmar
de Ron och att hon börjat imitera Dagmars
klädsel. Brytningen med Dagmar kändes ännu
som ett öppet sår för Gabriel. Hans fåfänga
var förolämpad och han visste sig ha älskat
Dagmar med den stora, verkliga passionen. Hon
^hadé försmått honom, han var i grunden mest
förbittrad, men han ville minnas henne med den
förskjutnes vemod och upprepade ofta till sin
tröst Jatgeir Skalds ord om sorgens gåfva. Han
hoppades nog också, att hon skulle ångra sig
och var mycket nyfiken på posten hvarje dag.
Det slog i glasdöiren till vestibulen och
tullförvaltarens ståtliga skickelse blef synlig. Han
hade öfverrocken på och ropade till Lisa tvärs
öfver rummet:
— Har rektorn och borgmästaren hunnit
hit från stadsfullmäktige?
— Nej.
— Jaså. Jag kommer igen senare. — Han
gick sin väg och lät dörren falla igen efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
