Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som alltid, utan några stora later. Så småningom
nådde han Holmerz, Bengt Rönnerkrantz och
Gabriel.
— Nu är saken klar, sade han. — Staden
har beviljat det äskade anslaget till aktieteckning
och järnvägen kan anses beslutad.
— Det rör mig inte, svarade Holmerz, som
började bli drucken. — I morgon lämnar jag
borgmästaren min konkursansökan.
— Jaså, det har gått så långt. — Rektorn
blef helt stel. — Då förvånar det mig, att du
är här i kväll. Ja, jag får ju officielt meddelande
från rätten sedermera.
Därmed aflägsnade sig rektorn och gick inåt
matsalen.
— Herrarne ämna väl supera, frågade Bengt
för att bryta den tystnad, som följde efter
rektorns besök.
— Jag kan inte, jag kan inte, snyftade
Holmerz plötsligt och tårarne började rinna
utför kinderna på honom. — Jag måste tillbaka
till hustru och barn. Ett sådant förbannadt
kräk jag är, som går ut och super, när jag vet,
hur de ha det där hemma.
Gabriel och Bengt ville följa honom på
vägen, men han reste sig och röt till dem:
— Nej, ensam skall jag gå. Ensam, säger jag.
Han vacklade ur rummet mumlande för sig
själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
