Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkert ingen hört honom fälla ett ondt ord om.
Ja, det fanns nog mera, men det var så att
säga privatsaker, och när han rasade öfver
något, tålde han inga motsägelser.
— Jag är en man från det förflutna, brukade
han sluta, när han lugnat sig — och vår tid är
charlatanernas, de sociala kvacksalfvarnes och
detektivromanernas.
Gabriel hörde på och höll med, när det gällde
läsarne och nykteristerna, men annars hade han sitt
estetiska frisinnes medvetande om det rättvisa
och opponerade kraftigt. Debatten blef
emellanåt så ifrig, att Beda och Cecilia kommo upp
helt förskrämda och frågade, om någon blifvit
sjuk, det lät så hemskt där nerifrån, och Bengt
kunde väl låta bli att ryta så förfärligt. Men
Bengt skrattade åt dem och svarade:
— Förlåt, kära flickor, vi ha bara olika
politiska åsikter.
Gabriel blef emellertid generad och tog
alltid efteråt af sked så fort som möjligt.
Men Gabriel började också få ett visst
sällskap af lille Gösta Borg. Han hade på sätt och
vis tagit upp Dagmars idé, att gossen skulle
hjälpas till någon glädje af lifvet, och glömsk
af det rent egoistiska behaget att ha den
fullkomligt okritiske lyssnaren i sin makt, trodde
han sig på väg att utföra denna mission genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
